27 december 2013
Dagar som dessa då hjärnan inte fungerar som den ska önskar man att marken under fötterna bara försvann, att kroppen föll ner i ett svart hål. Orkar inte ångesten, orkar inte något.
Jag kvävs.
Får "ryck" av att inte veta vad jag ska göra. Feel like bilden ovan.
fghjklöägfr. Slut på inlägg.
23 December 2013
Snälla döda mig.
Klockan har passerat 04 slaget och jag har hunnit sova ca tre timmar. Nu är jag klarvaken. TVen står på, min kropp vill sova men det gör så fruktansvärt ont inom mig. Halsen är nog den som plågar mig mest. För svälja är nästintill omöjligt och jag önska att jag hade en kopp te vid min sida just nu för att lindra det något. Inte kan jag gå upp och fixa det dock. Lär väcka hela grannskapet av att bara gå till köket.
Vad gör man då?
Jag kramar hårt om mitt täcke. Gråter för att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Imorgon är det den 24:e. Julafton. Vill inte fira någonting. Jag vill bara ligga hemma för jag börjar ändå bli sjuk. Det är en oönskad jul i år och jag vill inte vara med om stora julbord, vill inte äta. Sen så innebär det att träffa människor. Jag kommer endast sitta där med frånvarande blick och önska jag vore nån annanstans.
Ugh.
Det regnar ute.
Jag ska se på film.
Vill egentligen sova.
Kan bara inte.
Jag svamlar mina ord. Mest för att jag har så mycket att skriva att det inte blir något vettigt alls. Just like normal. Godnatt, eller godmorgon vilket som nu passar er andra levande varelser!
Får se om sömnen vill komma tillbaka.
My life is based on a crappy movie
11 december 2013
Jag har tusen tankar att få ur mig men som inte går att formulera ut i ord. För tänker på det mesta det gör jag, låttexter, ärr, vänner, kärlek, skolan, jobb, livet, framtiden.
Låten "Utanför din dörr" av Stiftelsen spelas om och om igen på min spotify, varför vet jag inte, men den slår mig rakt i hjärtat med sådan kraft. Det gör ont. Och däremellan varierar jag mer otänkbaralåtar i andras ögon, så som "Face down" av The Red Jumpsuit Apparatus, "Speeding heartbeats" av Chemical Vocation och "Have faith in me" av A Day To Remember. Spelar som vanligt högsta volymen för att döva ångesten i samband med att inte förstöra mig..
Jag hade lovat Elin att gå med till stan för att se skolans förening "MV" musikensvänner, stödja musikhjälpen 2013. Jag fick vika av för musten hade sugits ut ur mig. Reagera när det ringde på dörren gjorde jag knappt och där utanför stod Elin med en chokladkaka och med öppna armar till en kram. Min fina vän, och det bästa jag har. Kände skam över att stanna kvar hemma, men som sagt, ingen kraft till att ens försöka utan återgick till min säng och weheartit.
Därefter har jag deppat för jag saknat kärlek och varma killkramar. Även om jag i just den stunden skrev till personen jag önska vore min. Han är fin.
Jag har också gett några försök till att plugga, för jag behöver vara mer strukturerad nu. I måndags fick jag ett samtal från arbetsplatsen jag sökt till. Jag har fått jobb, inget drömjobb och inget med min linje att göra. McDonalds. Men jag behöver pengarna, för att leva som en självständig student går inte ihop annars. Utbildningen börjar på måndag, jag kommer jobba deltid. Spännande, utmanande och framförallt en stolthet hos mig själv. Jag lyckades få chefen att tycka om mig, gav ett bra intryck. Visste inte att jag kunde sådant.
Det är på tiden att lägga ner tid och intresse. Jag halkar inte längre in på ett bananskal. Nu måste det planeras.
På tal om planering så borde jag stänga ner min data och lägga mig. Lovade mig själv att försöka komma till sängs innan 22 för att försöka ta igen lite sovtid. De tre senaste nätterna har jag sovit 4-5 timmar och dessutom vaknat ett antal gånger. Ugh.
Godnatt!
4 december 2013
Som jag tidigare har skrivit så drar sig mina praktikveckor också mot ett slut och jag har redan börjat få säga hejdå till min favorithandledare med en kram och ett tack för all stöttning som hon gett mig. Men inombords tackar jag ändå för att allt detta är över. Att jag faktiskt jobbat mig igenom detta trots att jag mår som jag mår just nu. För det har verkligen varit en berg och dalbana, en stor jävla utmaning om jag får uttrycka mig så.
Livet, det kommer som vanligt fortfarande trappa på efter det här. Imorgon kväll ska jag på anställningsintervju, främst i min desperation av pengar (vilket jag inte kanske borde nämna). Egentligen har jag inte tid för något arbete nu, jag har skolan och tänka på, och läxor, och kompisar, och ... mig. Därför vet jag inte hur jag kommer fixa detta men en lösning finns det till allt sägs det. Så jag får se om det även finns till mig.
Jag ska försöka lägga resterande tankar på is, andas och försöka njuta av en "lugn" kväll..
don't speak
1 december 2013
Jag lever mitt osunda liv. Med ångest, med oro, med viktuppgång och viktnedgång. Med tankar som säger att någon annan förtjänar att leva istället för mig. Någon som egentligen varit god nog men av en olyckshändelse bara försvunnit.
Orkar inte med livet.. jag orkar inte. Orkar inte. Vill inte. Kan inte.
Jag borde se mig om, det vill säga leta efter nya möjligheter och nya chanser till ett bättre liv. En förändring det är allt. Men det är just det, EN förändring som är så stor. Förändringen är jag med mina hjärnspöken. När dom är borta kan jag leva ett mer normalt liv. Med mindre ångest, med mindre mardrömmar, och med mindre tårar. Förhoppningsvis ha en helare själ, men fortfarande en trasig kropp.
Jag har inga glädjebesked. För nu går det bara utför i julstress och kraftigare ångest. Det är 23 dagar kvar till julafton och jag har inte köpt in en ända julklapp. Jag minns att jag på höstlovet sa att jag skulle vara ute i tid, men som väntat sitter jag nu och känner svetten rinna nerför pannan. Jag kommer inte hinna. För jag kommer ligga hemma i panik och brista. Jag vill inte fira jul. Ugh.
Men för att skriva om annat. Idag har jag träffat Elin och Sara, dock mer frånvarande med ingen ork och som en dålig lyssnare. Har trots detta gått på stan och kollat på tomtepraden och undvikit människor jag inte velat tala med. Seriöst. Jag är så trött på mig själv. Såpass trött att jag faktiskt tänkte säga godnatt och låta musiken söva mig även om jag så skulle bli döv.
Imorgon går jag in på 5:e veckan av min praktik, också den sista, 8-17 i fyra dagar. Jag är så inte taggad.
