25 oktober 2013

 
Det gör ont att försöka se glad ut, att verka oberörd, att jag är okej. Men livet suger, det är allt jag hör. Ångesten vill inte försvinna och dessa hjärnspöken kan inte sluta existera. "Hatar livet lika mycket som livet hatar mig" fortfarande är det hjärnspökena som talar. 
 
Jag dör. Bokstavligen.
 
Det känns som att jag lever i tusen världar, även om jag upplever samma dag om och om igen. Ständig ångest, stress, panik, tårar och absolut ingen ork till något. Förstår inte hur det kunde bli såhär.
 
Jag har varit ledig idag och är det en hel vecka framåt. Jag borde vara nöjd, se fram emot ett härligt lov precis som alla andra. Istället oroar jag mig för att inte hinna göra det som jag vill därför att jag vet att ångesten kommer att hindra mig. Jag vill ju träffa människor, både nya personer och de som står mig nära. Det får bli veckans utmaning. 
 
Breathe in, breathe out.
----------------------------------
 
sdkjfgjopsdlkfjfsldföl - vet fortfarande inte vad jag ska göra.

Kommentarer
Postat av: Elino

Älskar dig finaste <3

2013-10-27 @ 07:55:19
URL: http://lovelino.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0