25 augusti 2014

Jag har slut på ord.
Jag mår så jävla dåligt.
Jag är så jävla dålig.
Slut på tårar.
Sårad.
 
-------
 
Har inget mer än detta att publicera. 
 
 

17 augusti 2014



Jag går sönder på mitten, om inte mer. Trasig. Jag gråter inombords för att det är ingenting jag vågar släppa ut. Jag vill bara krama personen jag önska vore min, och aldrig släppa taget. Känna värme. Känna lycka. Jag har förstört allting. 

Annars, så har jag precis kommit hem till min säng efter detta känslo mässiga kaos som jag vet att jag inte kan göra någonting åt, för det är försent. 

Alkoholen inom mig börjar avta men jag är beredd på en redig bakfylla. Jag är inte värd en bättre söndag än så. Godnatt. 


Berlin del 2


Berlin del 1


13 augusti 2014

Godmorgon. God förmiddag.

Det är andra dagen är i Tyskland, Berlin, men också den sista. Egentligen sker hemresan på fredag. Tyvärr blir det inte så. Vi har bokat en tidigare resa hem nu ikväll, 21:35 lyfter planet och vi begär oss tillbaka till hemlandet. Jag tror det är bäst för oss båda. 
Det har varit två förväntansfulla tjejer, men när allting faller samman så fungerar det inte att vara här. Vi tog oss hit, vi är fortfarande här, men vi behöver åka tillbaka. 

Berlin. En fantastiskt fin stad, som vi lyckas se mycket utav genom att endast transportera oss på våra fötter. Duktiga. 

Anyway. Inatt är jag hemma. 


...

 

9 Augusti 2014

 
Bland klippor och berg, bland stugor och hav. Där trivs jag. Igår kväll tog jag sällskap upp med Kenny för att få en bättre skymt av solnedgången, precis som alla andra. Knäppte ett par bilder, sen var jag påväg att gå ner igen. Men vände tillbaka och satte mig avskilt på en utav klippkanterna. 
 
Underbart. 
 
Nu är jag hemma igen, jag sitter med en skål chips, eller det var åtminstånne det. Nu är den tom. Min älskade musik har jag saknat att få spela högt i mitt rum, ensam. Imorgon är det dax att packa resväskan på nytt, för på måndag åker jag äntligen iväg till Berlin med min bästavän. 

8 augusti 2014

Jag är helt utslagen, vet inte om det är värmen eller om det är miljön. Gåshud har jag ju trots allt så det förstnämnda utesluter jag nog även om jag svettas som en gris på nätterna. Tankarna är tomma eller kanske bara någonstans där jag inte är. Jag är bara trött. Som alltid, om inte tröttare. 


Annars så älskar jag västkusten, dock har jag inte tagit vara på alla fotomöjligheter, dvs, att jag inte ens orkat bära mig mig kameran överallt. Vilket jag ångrar nu, för att påvägen till stranden kom en rädd men strålande fin ekorre bland träden. Skit också. 

Aja, imorgon åker vi hem. Vet inte, jag känner mig ganska lite taggad inför det. Därför att vi ska på kalas, vilket innebär "stress", och sedan sitter jag där vid bordet, som luft. Jag skulle inte ens behöva vara där. 



6 augusti 2014

Försöker smälta och njuta av min ledighet och semester som kommer. Men det är alldeles för svårt att pausa livet och hinna lösa det som jag mår dåligt över. För det är det jag vill. Reda ut alla svåra knutar, sluta må dåligtöver  saker som jag egentligen inte rår för. 

Imorgon ska jag åka med syrran & Co. till västkusten. Någonting jag som försökt att se fram emot hela veckan, och det är någonting jag verkligen gjort. Samtidigt som jag får ont i magen över att bara vara ivägen. För det är sådan jag är, jag känner alltid att ingen uppskattar min närvaro. Jag är ett problem. 


Det är på tiden att jag slutar tvivla på nig själv. Även om det är lättare sagt än gjort. Jag vet inte. Kanske är jag gjort för ensamheten eftersom allting annat skrämmer mig. 

Livet skrämmer mig. Verkligheten. Sanningen. Mest livet. 

Förövrigt ligger jag dötrött i soffan och kokar. Trots det har jag fortfarande täcket över mig. Behöver någonting att krama om. Någonting att gömma mig i. Det är dax att lämna staden, och fly not nya vyer. Ja det är precis det jag är påväg att göra nu.

Godnatt! 




5 augusti 2014

Dessa okontrollbarade känslor. Jag klarar inte av det mer. Jag tror jag går sönder när allting bara faller ner i ett stup som saknar ett slut. Jag går sönder därför att jag tror att jag är hel. Jag vill bara kunna leva utan alla dessa tankar. Låt mig leva, men inte såhär. 


Jag har precis avslutat en film som jag aldrig skulle börjat sett på. Nu ligger jag med hjärtat i halsen och tarmarna har slagit knut. Allting gör bara ont, så fruktansvärt ont. 

"Här kommer alla känslorna på en och samma gång" 

RSS 2.0