27 Januari 2014
20 Januari 2014 - Första inlägget för detta året
Det kryper i kroppen. Livet får mig att inte veta vart jag ska ta vägen. Istället ligger jag ihopkrupen i min säng och håller armarna runt mitt huvud. Jag blundar och försöker tänka mig bort.
Jag vill också lägga mig ner på golvet och bara skrika för att ge ett tecken på att jag lever men att jag av smärta är påväg att dö. För idag har ångesten hittat hem igen och jag välkomnar den inte tillbaka.
Det possitiva med denna dan är att jag har överlevt (med överlevt menar jag att jag faktiskt sitter här trots många om och men):
* Alarmets första ringning 06:13
* Alarmets andra ringning 06:43
* Alarmets tredje ringning 06:53
Och när jag insåg att jag inom 35 minuter behövde vara påväg till skolan var det bara till att resa min slitna kropp ur sängen. Helvete
Därefter har jag också "överlevt":
* En kort redovisning i skolan, dvs spela upp en låt och berätta varför jag valt den. Min låt var How to save a Life med The Fray och mitt korta tal löd "Detta är en låt som jag lyssnat på de senaste åren då jag mått dåligt" Det jag inte nämnde var (låten-som-fått-mig-att-gråta-mig-till-söms/förstört-min-kropp-men-går-ändå-inte-sluta-lyssna-på-låt)
* Lidit av att möta personer i korridorer som jag nu inte existerar för.
* Haft "nära döden" upplevelse på min cykel
* Legat i fosterställning
* Konstaterat att mina inlärningssvårigheter blir allt mer komplicerade
* Konstaterat att mina inlärningssvårigheter blir allt mer komplicerade
* Haft ständig ångest över morgondagens prov
Ja. Provet. Som är imorgon. Det skrämmer mig. Jag förstår inte och jag måste bli godkänd för att ha någon chans att klara kursen. För att vara ärlig så vet jag inte hur det ska gå till. Jag har pluggat fast ändå inte. Jag har läst på ett X-antal gånger, men inget är begripligt. Jag är så jävla körd.
