Mina stamläsare. Förlåt att jag gör er besvikna. Min kropp och själ är fortfarande trasig och jag vet inte längre hur jag ska kunna gå vidare. Min hud är full av blåmärken och det känns lite som att jorden är påväg att gå under, att det snart inte finns någon fortsättning. Helvete. Jag är på botten.

 

Jag vill inte vara ensam längre, men ändå utnyttjar jag kärleken och låter andras känslor stå på spel medans jag är kall på insidan. Jag behöver få känslan av att jag inte bara är luft. Närhet.

 

 

Annars, annars så har jag köpt en minihögtalare som liknar ett sött litet kaninhuvud. Extremt bra ljud, jag är förvånad och jag är kär i denna lilla sak. Sen vet jag inte hur mycket mer vi ska tala om Göteborg, jag mådde så fruktansvärt dåligt, trött, och alldeles ångestig. 

 

Godnatt med er. 

Min kropp har slut på krafter. Jag sover för lite, äter för dåligt och anstränger mig för mycket. Under de senaste två veckorna har jag varit ledig två dagar och det är inte ens i sträck. Jobbschemat har kommit upp i 45 timmar per vecka och jag märker att det börjar bli för mycket, jag vill bara inte inse det. Jag gör det för pengarnas skull så att jag som småningom ska kunna flytta. Dvs snarast möjligast. Jag vill utmana livet och leva det på mitt sätt och inte på andras villkor. Jag vill känna att jag faktiskt andas och inte kvävs av stressen jag känner inom mig. Det är mitt mål.  Jag mår bra så länge jag andas, okej. Inga mer frågor på det. Tack. 

 

Idag fantiserade jag och Elin om en god lunch på andrum i Göteborg. Tågresa. Mat. Bästa stan. Därför åker vi dit imorgon för att jag vet att vi båda behöver det. Jag hoppas bara att jag kommer orka. Vilket jag borde göra om jag kommer till sängs. Men än så länge slår hjärtat hårt mot min bröstkort och hela kroppen går i uppror. Numera hatar jag kvällar, jag önska att det fanns en av och på knapp när det gäller att somna. För sova det är skönt, det är inget fel med det. Det är bara vägen dit. Precis som allting annat.

 

Kom igen. 

 

Jag längtar till allt och ingenting. Ibland vill jag ligga orörlig i min säng, fosterställning, och ibland vill jag springa flera mil, (typ). 

Jag orkar inte, orkar inte med dessa ordspyor,  standard mening, ni borde lärt er det nu. 

Allt suger. Livet suger.