Idag gratulerar jag alla som tagit studenten. Och om ett år är det min tur. Så jävla nervös, samtidigt som det ska bli så fruktansvärt skönt att lämna skolan bakom sig. Ett år kvar, kom igen det klarar du Fredrika.

 

Inners inne kommer jag faktiskt sakna vissa av dessa fina avgångselever. Det är så många jag lärt känna, utan att veta hur. Korridorerna kommer bli mycket tommare nu. Det är så himla svårt att förstå.. Åh, det gör nästan ont. 

 

På tal om ont. Jag gör ont. Idag har jag bitit ihop även om det känts som att luften ska gå ur mig. Det har gjort ont att andas, ont att gå, ont att stå. Varför ens? Jag ligger utsträckt i min säng sedan timmar tillbaka. Yippiekayey.