Ja jag vet att det kanske låter fel av mig att säga att min systerson är min lycka. För jag är "bara" hans fadder, en liten del, men ändå en stor del av hans liv enligt prellen. Det är ofattbart hur denna lilla krabat kan få mig så lugn, han får ångesten och mina okontrollbara skakningar försvinna när han stilla sitter i mina armar.. Han får mig att må bra. Bättre än någonsin.

 

Bortsett från dopet så fortsätter min kropp att göra upprop i form av utslag på armar och hals. Jag tål antagligen inte insektsbett och liknande. Området jag blev biten på idag svullnade upp och blev ca 10 cm i diameter, samtidigt som det sved redigt gött. Jag får blåmärken utan anledning och min hud flagnar av. Ibland är livet underbart.

 

Imorgon har jag ingen lust att gå till lektionerna, men jag ska försöka dyka upp på svenska lektion om kroppen tillåter mig. Jag förväntar mig inte så mycket utav mig själv längre, jag blir bara glad om jag har tagit mig upp ur sängen innan halv 12. 

 

Om fyra dagar blir jag arton. Fri.