det dom aldrig nämner
Det här är min mage. Den gillar att titta upp när jag ligger ner. Den är go att nypa i när man inte kan somna, eller bara är allmänt uttråkad, den fungerar väldigt bra som trumma om man får lusten att vara musikalisk. Jag är faktiskt ganska stolt över den. Mina numera kurvigare ben är roliga att dingla med, likaså mina kraftigare vader är roliga att se på när de ändras från spända musklet till avslappnade, för då är de ganska underhållande att slå på.
Det är helt okej. Jag gillar att ge min kropp den mat som den vill ha, istället för att låta den avstå från allt det goda världen har att erbjuda. Annars skulle det väl vara jag som missuppfattat budskapet med alla livsmedel. Isåfall ber jag om ursäkt.
----
Jag är trött på allt som har med kroppsideal att göra. Och media kan köra upp något i röven, för jag ger blanka fan i hur man "borde" se ut. VI ÄR ALLA OLIKA, och det är dax att lära sig det. "Sommar snygg inför beach 2014" Fuck you säger jag bara.
Att ha varit en av dom som lagt ner kropp och själ till att vara pinnsmal är nästan pinsamt. Jag ville vara, ja, som alla andra. Smal. Jag trodde det var sunt att inte ha något extra fett på kroppen. (Även om jag innerst inne visste sanningen) Vilket gjorde att jag räknade kalorierna jag åt men som jag förbrände lika fort på ett eller annat sätt. Jag hade ständig ångest över allt och trodde jag mådde bra när jag egentligen mådde förjävligt tack vare just media. Jag borde dessutom vetat bättre.
Det här är bilder från förra sommaren, eller ungefär 1½ åt sedan, beroende av allt som hade med utseendet att göra. Det gör ont för mig att se, därför att här var jag 10 kg lättare än vad jag är idag. Inte frisk. Jag var som sagt fast i ett beroende som jag fortfarande kämpar med.
Idag vågar jag stå för mina egna ord och min egen kropp. Jag trivs bra på mina nuvarande 55 kg därför att jag vet vilket helvete jag varit i. Mina ärr påminner mig varje dag om att aldrig återvända.
Det är inget fel att kunna trycka ihop sin hals för att göra dubbelhakor, det är inget fel med att magen går längre ut byxkanten, det är heller inget fel med att ha lår som nuddar varandra. För jag har det alltihopa, och jag har lärt mig gilla det. Det är min kropp som ska orka bära mig i åtminstonne 70 utmanande år, därför äter jag numera vad jag vill, när jag vill. That's it. Alla borde göra det. Man mår så jävla mycket bättre, jag lovar er. Det är inte värt att kämpa mot en så liten vikt som möjligt, för det är inte syftet med livet.
Du lever bara en gång.
Lev det.
Lev det.
♥
Kommentarer
Postat av: Sara :3
Jätte bra skrivit fredrika!<3 Vi alla i din omgivning har set en stor förändring hos dig, att du mår bättre och är gladare idag får mig verkligen att må bra, för du betyder mycket för mig <3
Postat av: Elino
Jag älskar dig. Så så så mycket.
Trackback
