24 mars 2014
Jag lever, vill bara påminna er om det. Och att jag mår bra. Bättre än på länge. För om det väl dippar så dippar det rejält. Men det var ett tag sen det hände. Nu är jag stabil. Jag känner mig stabil. Faktiskt också lycklig. I många år har jag haft svårt att njuta av livet, Fast sen i början av det nya året känner jag att jag kan göra det. Framsteg. Jag sa ju att det skulle gå.
Jag vill visa er en sak.
Detta är Casper, min systerson. En fin liten pojke på endast två dagar, men redan känns han som hela mitt liv. Han är vacker och nästintill perfekt. Han riktade många blickar mot kameran, dock var det få som kom med på bild. Född till att stå i rampljuset. Hans klara, mörka ögon ger mig ett lugn jag aldrig tidigare känt av. Oemotståndlig.
Får inte glömma gratta världens underbarste människor till titeln som föräldrar. Grattis.
--------------------------
Ciao!
Fredag 7 mars
Här sitter jag igen, på bussen och skriver. Känner av att jag är stamgäst hos min syster, undrar egentligen om de orkar med mig så mycket, undrar egentligen om någon gör det alls. Jag flyr ångesten, klarar inte av att sitta hemma. Jag mår bäst när jag är någon annanstans. Försöker befinna mig på ställen där jag släpper mina egna tankar, så som i skolan, jobbet... med vänner. Även om så min kropp blir helt slut.
Jag får inte glömma bort att andas.
Lördag 1 mars 2014
Bloggar för att jag känner mig tvungen. Eller annars illa till mods. Jag orkar inte skriva, jag orkar ingenting.
Jag ligger i en bäddsoffa, ca 25 km(?) från min vanliga sköna säng. Vet inte riktigt hur jag hamnade här igen, det blev en spontangrej att åka och spendera kvällen hos syrran, som jag också gjorde igårkväll. Jag gillar det. Förutom att jobbet förstör en till att kunna planera. Jobbade 12-19 idag, imorgon är det kortare pass 13-17. Ugh. Ångesten blir kraftigare av att tänka på morgondagen.. Jobba...städa.... och plugga... är det som är viktigast just nu.
Men.
Jag har tappat "glöden" orkar inte bry mig att mitt rum är ett bombnedslag, att jag har "post it" lappar med massa ogjorda skoluppgifter påverkar mig inte ett dugg. Motivationen är borta.. finito, gone.
Min kropp och själ samarbetar inte. Får se om de låter mig sova. Godnatt.
