24 mars 2014

Jag lever, vill bara påminna er om det. Och att jag mår bra. Bättre än på länge. För om det väl dippar så dippar det rejält. Men det var ett tag sen det hände. Nu är jag stabil. Jag känner mig stabil. Faktiskt också lycklig. I många år har jag haft svårt att njuta av livet, Fast sen i början av det nya året känner jag att jag kan göra det. Framsteg. Jag sa ju att det skulle gå. 
 
Jag vill visa er en sak.
 
 
 
Detta är Casper, min systerson. En fin liten pojke på endast två dagar, men redan känns han som hela mitt liv. Han är vacker och nästintill perfekt. Han riktade många blickar mot kameran, dock var det få som kom med på bild. Född till att stå i rampljuset. Hans klara, mörka ögon ger mig ett lugn jag aldrig tidigare känt av. Oemotståndlig. 
 
Får inte glömma gratta världens underbarste människor till titeln som föräldrar. Grattis. 
 
--------------------------
 
Ciao! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0