"Med fantasin på rätt ställe kan man komma långt"

Våran fruktpicknick utveklades mer och mer, tills vi i nästa stund hade skapat oss ett mysigt "boende". För ja, jag skulle ha kunnat sova där hela natten om det inte vore för alla myggor. Därför kallar vi det för boende. 

 

Vi har ätit massa frukt, glass, sallad.. spelat tv-spel som vi inte förstått oss på, sjungt fina stämmor till singstar, sett på skräckfilm och tagit ett X antal toapauser när man har suttit som bekvämast. 

 

Men nu är jag hemma i mitt rum, så långt borta ifrån någonting så fantastiskt som detta. Jag kliar tillbaka på mina myggbett och är irriterad över att kroppen inte vill låta mig sova. Imorgon ska jag jobba. Och på söndag med. Sedan ser jag fram emot två veckors semester, även om jag fortfarande har skola. Det kommer bli grymt. Min sommar kommer bli grym. För det blir vad jag gör det till. 

 

Jag är tom på ord. Mina ögonlock är tunga och väger bly. Jag är helt slut och jag önskar jag kunde sova ostört. Mardrömmarna håller mig vaken igen. Likaså stressen. Jag hinner inte varva ner. 

 

Jag vet inte om jag lever, allt är overkligt. Tiden går snabbare än vanligt. Det är snart juni, jag är snart 18. Vad hände? Jag känner press av att ta körkort. Jag har inte suttit i förarsätet på 9 månader. Jag fck panik. Sedan dess har jag inte vågat börja om igen. Jag har inte haft "tid". Sanningen är att jag är rädd. Just det, rädd. 

 

På min önskelista har jag skrivit upp en kamera. Den är häftig. Men jag kommer få köpa den själv tillslut. Jag ser inte fram emot att bli vuxen. Även om jag redan är ganska mogen och ansvarsfull för min ålder. Jag vill bara flytta hemifrån. 

 

Ögonen blir tyngre. 

 

Jag.

Måste.

Sluta. 

 

Det var drygt en timme kvar tills mitt pass skulle ta slut. Vi hade upptäckt att fritösen inte betedde sig som den egentligen borde ha gjort. Värmen hade blivit för hög och rök kom ifrån oljan. Vi bestämde oss för att försöka kväva röken och stänga av fritösen så att möjligheten till att låta temperaturen sjunka skulle finnas. 

Vi tog emot kunderna som vanligt tills röken påverkade oss som personal allt mer när vi andades in. I nästa sekund hördes en stor smäll, jag vände mig om för att se vad det var och möts av lågor under fritöslocket. Utan att ens tänka mig för skriker jag ut "det brinner", får lite smått panik och backar därifrån. Jag tror vi alla både som personal och kunder var lite smått chockade.

Hela händelsen slutade med att restaurangen fick stängas ner pga röken. Medans brandbil, polis och ambulans kom till platsen satt vi fyra som jobbade ute på en bänk och huttrade men samtidigt pratade högt och avbröt varandras meningar om vad som just precis hade hänt. 

Det var så jävla coolt att uppleva detta på något sätt, men ändå skrämmande när man vet att allting sker på ett ögonblick. 

Det är väl också därför jag sitter uppe och skriver detta nu, jag är fortfarande i chock och kan inte riktigt varva ner. Vilket jag borde ta och göra nu om jag ska orka med morgondagen. Det ska bli så skönt med helg.

I skrivandets stund sitter jag och pluggar, eller egentligen inte längre när jag sitter och skriver här. Idag har jag varit produktiv, tagit vara på all tid som dagen har haft ett erbjuda mig. Jag har sovit ut kan man säga, iallafall haft sovmorgon i en timme, därefter har jag varit lagom närvarande på lektionerna i skolan. Jag kan äntligen säga att jag har lämnat in min kompletteringsuppgift och har numera kunnat starta upp på nästa uppgift som jag nu har kommit halvvägs på, även om jag så har en lång bit kvar är jag ändå stolt, för att jag har dessutom jobbat idag. 

 

Jag har börjat gilla att vara med i sociala sammanhang. Låt mig säga uppskatta. Jag har helt slutat bry mig om vad andra tycker om mig och kör numera bara på med min personlighet som Fredrika Åkervall. Jag vet att det finns de som uppskattar mig, och om inte, so be it. För jag är trött på att vara en "outsider".