Bland klippor och berg, bland stugor och hav. Där trivs jag. Igår kväll tog jag sällskap upp med Kenny för att få en bättre skymt av solnedgången, precis som alla andra. Knäppte ett par bilder, sen var jag påväg att gå ner igen. Men vände tillbaka och satte mig avskilt på en utav klippkanterna. 

 

Underbart. 

 

Nu är jag hemma igen, jag sitter med en skål chips, eller det var åtminstånne det. Nu är den tom. Min älskade musik har jag saknat att få spela högt i mitt rum, ensam. Imorgon är det dax att packa resväskan på nytt, för på måndag åker jag äntligen iväg till Berlin med min bästavän.