Jag är ändå på ett sätt också ganska stolt över mig att jag på 30 minuter hann duscha, föna/platta håret och packa innan det var dags att springa till bussen. (Jag är ganska seg av mig i vanliga fall) Anyway, tänkte skriva inlägget mest för att få tiden att gå på bussen, vilket jag lyckades med för om 5-7 minuter är jag framme! 

Jag önskar alla en trevlig lördagskväll!

Om vi ska fokusera på något annat så är jag nu ägare till en vacker vit mobil som jag och min vän Elin har döpt till Herman. Herman är lite envis och gör inte alltid det jag säger åt honom att göra. Antar att det tar tid innan vi lär känna varandra. Dock är det värt att ge kärlek och omtanke till Herman för jag är var så trött på min gamla tegelsten.

Anyway, troligtvis ska jag träffa Sara innan jobbet. Hon är mysig. Kram. 

En liten del utav mig går sönder. Jag blir aldrig hel. Idag har jag inte orkat leva, även om det är det jag har varit tvungen att göra. På jobbet har jag velat bryta ihop i tårar och velat säga till varenda männiksa att bara låta mig vara. Jag har trots detta försökt hålla en mask för människor jag träffat men egentligen inte velat. Jag är förstörd, och det visar mina krigsskador. Jag skäms för att berätta sanningen. Om ett halvår planerar jag att tatuera mig för att symbolisera kriget med mig själv. "Fighter"  

Efter det kan jag kanske åtminstone försöka vara som en normal människa.