21 juni 2014
Det sliter på kroppen att jobba, även om detta bara är min fjärde dag på sommarlovet. De långa arbetsdagarna blir en evighet, vilket gör att timmarna känns som dagar. Vuxenlivet, du är påväg dit Fredrika. Arton år och jobb, jag är nog redan där. Jag förstår det inte ens själv. Imorgon är det 8 timmars pass som gäller, sen hoppas jag på att få vara ledig i åtminstonne två dagar.
----------
Annars då, igår bokade Elin en resa till Berlin för henne och mig i Augusti. För det är något man tycker passar utmärkt att göra en midsommarafton. Jag tycker det ska bli jäkla spännande att åka iväg med en min allra bästavän, som jag gärna spenderar flera dygn tillsammans med och speciellt i ett annat land där det finns så mycket nytt att upptäcka. Soo here we go!
"Om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag älska dig"
det dom aldrig nämner
Det här är min mage. Den gillar att titta upp när jag ligger ner. Den är go att nypa i när man inte kan somna, eller bara är allmänt uttråkad, den fungerar väldigt bra som trumma om man får lusten att vara musikalisk. Jag är faktiskt ganska stolt över den. Mina numera kurvigare ben är roliga att dingla med, likaså mina kraftigare vader är roliga att se på när de ändras från spända musklet till avslappnade, för då är de ganska underhållande att slå på.
Det är helt okej. Jag gillar att ge min kropp den mat som den vill ha, istället för att låta den avstå från allt det goda världen har att erbjuda. Annars skulle det väl vara jag som missuppfattat budskapet med alla livsmedel. Isåfall ber jag om ursäkt.
----
Jag är trött på allt som har med kroppsideal att göra. Och media kan köra upp något i röven, för jag ger blanka fan i hur man "borde" se ut. VI ÄR ALLA OLIKA, och det är dax att lära sig det. "Sommar snygg inför beach 2014" Fuck you säger jag bara.
Att ha varit en av dom som lagt ner kropp och själ till att vara pinnsmal är nästan pinsamt. Jag ville vara, ja, som alla andra. Smal. Jag trodde det var sunt att inte ha något extra fett på kroppen. (Även om jag innerst inne visste sanningen) Vilket gjorde att jag räknade kalorierna jag åt men som jag förbrände lika fort på ett eller annat sätt. Jag hade ständig ångest över allt och trodde jag mådde bra när jag egentligen mådde förjävligt tack vare just media. Jag borde dessutom vetat bättre.
Det här är bilder från förra sommaren, eller ungefär 1½ åt sedan, beroende av allt som hade med utseendet att göra. Det gör ont för mig att se, därför att här var jag 10 kg lättare än vad jag är idag. Inte frisk. Jag var som sagt fast i ett beroende som jag fortfarande kämpar med.
Idag vågar jag stå för mina egna ord och min egen kropp. Jag trivs bra på mina nuvarande 55 kg därför att jag vet vilket helvete jag varit i. Mina ärr påminner mig varje dag om att aldrig återvända.
Det är inget fel att kunna trycka ihop sin hals för att göra dubbelhakor, det är inget fel med att magen går längre ut byxkanten, det är heller inget fel med att ha lår som nuddar varandra. För jag har det alltihopa, och jag har lärt mig gilla det. Det är min kropp som ska orka bära mig i åtminstonne 70 utmanande år, därför äter jag numera vad jag vill, när jag vill. That's it. Alla borde göra det. Man mår så jävla mycket bättre, jag lovar er. Det är inte värt att kämpa mot en så liten vikt som möjligt, för det är inte syftet med livet.
Du lever bara en gång.
Lev det.
Lev det.
♥
tre bilder ifrån Elins trädgård
18 juni 2014
Obehagliga saker händer. Och när det väl gör det så är jag den som försöker skämta bort dem för att få händelsen till att inte existera. För jag blundar då verkligheten hinner ikapp. Jag klarar det inte kväll.
Polisanmälan. Blått. Springer.
Obegripliga ord, de har ingen betydelse, men det är allt jag har att tänka på. Att världen är stor och overklig, det vet jag redan om. Det finns människor till allt, däremot ingenting jag brytt mig om för jag har aldrig haft ont av det. Ikväll bryr jag mig.
Obegripliga ord, de har ingen betydelse, men det är allt jag har att tänka på. Att världen är stor och overklig, det vet jag redan om. Det finns människor till allt, däremot ingenting jag brytt mig om för jag har aldrig haft ont av det. Ikväll bryr jag mig.
Förstå känslan av att känna sig övervakad, även om du precis kollat över området du befinner dig på. Ingen där mer än jag och Elin. Förstå känslan då Elin säger åt mig att inte kolla bak därför att det står en snubbe och tillfredställer sig själv för oss ett par meter bort. Förstå känslan då hjärtat sitter i halsen och är påväg att hoppa ut. För kan du förstå känslan då rädslan över att bli våldtagen kommer. Tillslut ville inte min hjärna fungera mer.
Jag vet inte vad trygghet är längre.
Mina kära vänner och främlingar. Ta hand om varandra när ni är ute, även på alla möjliga tänkbara ställen. Jag mår dåligt över dagens händelse, att känna sig iaktagen, uttittad, rädd. Jag har förstått meningen med sexuellt ofredande. Blått, färgen försvinner inte ur mitt synfällt. Allt jag minns är hans blåa tröja och hur han sakta vänder sig om för att springa iväg på samma obehagliga sätt som han dök upp för att kunna blotta sig.
Vad är det här?
Händelsen är polisanmäld, men jag är fortfarande rädd.
Rädd.
Rädd.
watch the world
happy the hard way
---
Har du någonsin känt att ingenting känns rätt?
Jag kan inte tänka klart,
mina tankar som dödar mig.
Jag skriker efter hjälp men det finns ingen som kan höra mig.
För alla mina monster de besöker min själ,
de förstör mina dagar, får mitt liv att glida isär.
Ser ni hur jag gråter?
Ser ni hur jag lider?
Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Jag är fast här på jorden,
det finns ingen som fattar.
Min spegelbild är krossad,
jag hatar min skugga och min skugga hatar mig.
Jag drömmer att jag hoppar,
hoppar så det känns i hela kroppen.
För det är en kamp imellan mig, mig och livet.
---
15 juni 2014
Dennis och Sara
Det är studentbal i stan. Perfekt fotomöjlighet men jag sumpade den. Gick endast dit för att ta kort på min fina vän Sara som ni ser här ovan. Förutom det så har jag vågat hälsa på flertalet människor som jag inte brukar göra men egentligen känner till. Vet faktiskt inte hur det har gått ihop tidigare.
Annars så önskade jag att det var jag som gick på balen. Även om det så är min tur nästa år. Jag är mest nervös över för vem min baldejt kommer att bli. Kommer jag va själv? Kommer jag ens gå dit?
Jag hoppas alla får en as grym kväll, för det är ni helt klart värda.
Studentbilder
13 Juni 2014
Idag gratulerar jag alla som tagit studenten. Och om ett år är det min tur. Så jävla nervös, samtidigt som det ska bli så fruktansvärt skönt att lämna skolan bakom sig. Ett år kvar, kom igen det klarar du Fredrika.
Inners inne kommer jag faktiskt sakna vissa av dessa fina avgångselever. Det är så många jag lärt känna, utan att veta hur. Korridorerna kommer bli mycket tommare nu. Det är så himla svårt att förstå.. Åh, det gör nästan ont.
På tal om ont. Jag gör ont. Idag har jag bitit ihop även om det känts som att luften ska gå ur mig. Det har gjort ont att andas, ont att gå, ont att stå. Varför ens? Jag ligger utsträckt i min säng sedan timmar tillbaka. Yippiekayey.
12 Juni 2014
Jag är arton. Arton. Helt jävla sjukt. Jag vill nog egentligen inte bli äldre, för kanske skulle jag slippa stressen då. Dagarna består av 24 långa timmar, men jag förstår inte vart de tar vägen. Jag är förvirrad. Jag är rädd. Jag kryper ihop i min säng till Disney filmer. Jag vill inte fortsätta mer. Det skär sig i kroppen, vassa knivblad hugger i mig. Jag klarar inte av verkligheten, vad är det här?
Trots allt, det är min födelsedag en liten stund till, och jag borde vara glad av de fina vänner jag har omkring mig, för det är jag absolut. Lyckligast i världen.
Elin och hennes fina mamma väckte mig med födelsedagssång, presenter och glass på sängen 05:30, jag var aningen irriterad, trött och ångestig, men det går inte bli annat än glad. Förmiddagen spenderades vid en sjö med goa vänner trots kylan. Därefter satt vi utanför min lägenhet i en bil, för det kan man också göra när man inte kommer på bättre saker att göra. (Kan vara så att jag gör allt för att inte vara ensam med mina hjärnspöken). Jag har också haft släktkalas med fejkat leende. Ibland är jag bra, och ibland är jag mindre bra. Och idag är jag lite värdelös faktiskt. Ugh.
Föör, påtal om värdelös. Jag somnade i soffan förut, medans mormor satt och pratade med mig, min kropp orkar inte, jag orkar inte. Kom igen nu. Lev.
8 Juni 2014
Det har varit en lång dag, och nyvaken Casper är inte piggast på att bli fotograferad efter flera timmars uppmärksamhet, men han är fortfarande min lycka.
Ja jag vet att det kanske låter fel av mig att säga att min systerson är min lycka. För jag är "bara" hans fadder, en liten del, men ändå en stor del av hans liv enligt prellen. Det är ofattbart hur denna lilla krabat kan få mig så lugn, han får ångesten och mina okontrollbara skakningar försvinna när han stilla sitter i mina armar.. Han får mig att må bra. Bättre än någonsin.
"Utan dig hade det aldrig gått"
Bortsett från dopet så fortsätter min kropp att göra upprop i form av utslag på armar och hals. Jag tål antagligen inte insektsbett och liknande. Området jag blev biten på idag svullnade upp och blev ca 10 cm i diameter, samtidigt som det sved redigt gött. Jag får blåmärken utan anledning och min hud flagnar av. Ibland är livet underbart.
Imorgon har jag ingen lust att gå till lektionerna, men jag ska försöka dyka upp på svenska lektion om kroppen tillåter mig. Jag förväntar mig inte så mycket utav mig själv längre, jag blir bara glad om jag har tagit mig upp ur sängen innan halv 12.
Om fyra dagar blir jag arton. Fri.
