Dessa okontrollbarade känslor. Jag klarar inte av det mer. Jag tror jag går sönder när allting bara faller ner i ett stup som saknar ett slut. Jag går sönder därför att jag tror att jag är hel. Jag vill bara kunna leva utan alla dessa tankar. Låt mig leva, men inte såhär. 
Jag har precis avslutat en film som jag aldrig skulle börjat sett på. Nu ligger jag med hjärtat i halsen och tarmarna har slagit knut. Allting gör bara ont, så fruktansvärt ont.