Den här bilden hittade jag igår, den är sisådär ett halv år gammal och fotograferad av bästa Elin. Jag gillar den, det gör jag, även fast jag i vanliga fall hatar att se på mig själv. Jag skulle kunna byta bort alla mina bilder och ha denna som profilbild. För tjejen ovan är helt awesome. Ja jag vet, det är fel att tala om sig själv, men jag är så jävla stolt. Och nu låter jag som värsta egoisten också. 

 

Nej, men det jag menar är. Att jag är glad över alla motgångar som jag fått gå igenom. Det har format den personen som jag är idag. Den blyga, tysta och osäkra personen är ett par milstolpar bort. Idag känner jag mig självsäker, sprallig och tolerar inte att ta skit. Jag minns att jag tyckte att allas åsikter spelade roll förut och att jag brydde mig mer om utseendet än någonting annat. Jag var såpass utseendefixerad att gå utanför dörren utan smink var något som aldrig skulle hända, därför att bakom tjocka lager av smink kunde jag gömma mitt trötta, spöklika ansikte. Idag orkar jag knappt göra iordning mig, men vet ni vad? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag är född för att se ut såhär.

 

Jag vet att anledningen förr till min utseendefixering var för att jag ville passa in, jag ville inte vara en tönt, en nolla, och den som blev illa omtalad bakom ryggen. Men jag gillar att vara en tönt, en pajjas, de är den jag är, och jag kan inte ändra på mig mer än att bli den personen jag egentligen är och inte den som alla andra vill att jag ska vara. SÅ DET SÅ. 

 

Jag delar ut ännu ett fuck off, till alla ni som säger att jag har förändrats. Antagligen kände ni bara inte mig.