Mina stamläsare. Förlåt att jag gör er besvikna. Min kropp och själ är fortfarande trasig och jag vet inte längre hur jag ska kunna gå vidare. Min hud är full av blåmärken och det känns lite som att jorden är påväg att gå under, att det snart inte finns någon fortsättning. Helvete. Jag är på botten.

 

Jag vill inte vara ensam längre, men ändå utnyttjar jag kärleken och låter andras känslor stå på spel medans jag är kall på insidan. Jag behöver få känslan av att jag inte bara är luft. Närhet.