Jag är arton. Arton. Helt jävla sjukt. Jag vill nog egentligen inte bli äldre, för kanske skulle jag slippa stressen då. Dagarna består av 24 långa timmar, men jag förstår inte vart de tar vägen. Jag är förvirrad. Jag är rädd. Jag kryper ihop i min säng till Disney filmer. Jag vill inte fortsätta mer. Det skär sig i kroppen, vassa knivblad hugger i mig.  Jag klarar inte av verkligheten, vad är det här? 

 

Trots allt, det är min födelsedag en liten stund till, och jag borde vara glad av de fina vänner jag har omkring mig, för det är jag absolut. Lyckligast i världen.

 

Elin och hennes fina mamma väckte mig med födelsedagssång, presenter och glass på sängen 05:30, jag var aningen irriterad, trött och ångestig, men det går inte bli annat än glad. Förmiddagen spenderades vid en sjö med goa vänner trots kylan. Därefter satt vi utanför min lägenhet i en bil, för det kan man också göra när man inte kommer på bättre saker att göra. (Kan vara så att jag gör allt för att inte vara ensam med mina hjärnspöken). Jag har också haft släktkalas med fejkat leende. Ibland är jag bra, och ibland är jag mindre bra. Och idag är jag lite värdelös faktiskt. Ugh. 

 

Föör, påtal om värdelös. Jag somnade i soffan förut, medans mormor satt och pratade med mig, min kropp orkar inte, jag orkar inte. Kom igen nu. Lev.