Förstå känslan av att känna sig övervakad, även om du precis kollat över området du befinner dig på. Ingen där mer än jag och Elin. Förstå känslan då Elin säger åt mig att inte kolla bak därför att det står en snubbe och tillfredställer sig själv för oss ett par meter bort. Förstå känslan då hjärtat sitter i halsen och är påväg att hoppa ut. För kan du förstå känslan då rädslan över att bli våldtagen kommer. Tillslut ville inte min hjärna fungera mer.

 

Jag vet inte vad trygghet är längre. 

 

Mina kära vänner och främlingar. Ta hand om varandra när ni är ute, även på alla möjliga tänkbara ställen. Jag mår dåligt över dagens händelse, att känna sig iaktagen, uttittad, rädd. Jag har förstått meningen med sexuellt ofredande. Blått, färgen försvinner inte ur mitt synfällt. Allt jag minns är hans blåa tröja och hur han sakta vänder sig om för att springa iväg på samma obehagliga sätt som han dök upp för att kunna blotta sig. 

 

Händelsen är polisanmäld, men jag är fortfarande rädd.
Rädd.