kärlek.

 

En applåd till mig själv att jag tog mig till skolan idag. Men en lektion var alldeles för mycket begärt. Jag grät inombords, kämpade med att hålla tårarna inne. Lät dom forsa ner för mina kinder inne på toan. Försökte vara okej. Försökte prata med min skakiga röst, men bakom rösten trängde sig fortfarande tårarna fram. Jag vill inte må såhär. Jag vill inte fortsätta vara trasig längre. Det är inte kul. 

 

Jag inte visste om jag skulle bryta ihop i klassrummet eller strax utanför. Jag fortsätte påminna mig själv om att andas. Ett totalt vrak i ett hörn. Underlägsen. Svag. 

 

-----

 

Men det finns änglar här på jorden, dom som jag inte kan sluta vara tacksam för att ha som vänner för att de vet vad jag behöver. Att något så enkelt som en kram oftast är lösningen. Elin åkte till skolan endast för att kramas och få mig på fötter igen. Vad hade jag annars gjort? Resten av dagen har jag träffat Sara, för jag klarar inte av att vara ensam i det här tillståndet. Vi åkte till badhuset, pratade om mer och mindre allvarliga saker, det var längesen jag känt mig såpass avslappnad. Timmarna fortsatte och vi lagade mat, spelade data/tv-spel, åt fruktsallad och kollade på idol. Nu är jag hemma, och jag behöver lugna mina nerver. Imorgon ska jag jobba. Jag ska. Tre timmar klarar jag av.