Idag är det en kaos dag. Det vill säga, värre än alla andra dagar.

 

Jag är alltid trött, jag har insett det nu, för det är vad alla säger till mig. Jag sover helt okontrollerat, somnar när jag inte ska och är vaken när jag inte behöver. För varje dag som går snurrar jag fram i en suddig och stimmig värld där ingenting längre har någon mening för mig. Det gör ont att behöva tänka på varje andetag jag tar, att behöva anstänga mig för att ge min kropp syre, det känns som om någonting styper mig, att jag kvävs så fort jag försöker prata. Alla dessa panikångestattacker, det känns som att det bara går utför. Vecka för vecka, dag för dag. 

 

Jag kan inte koncentrera mig på skoluppgifter för istället går jag runt och oroar mig vad som skulle kunna vara för fel på mig. Jag orkar inte bli frånvarande sista året men jag klarar heller inte av att prestera. Jag är trött på att bara bli förstörd mer och mer, bit för bit. Jag är helt jävla hjälplös. 

 

Jävla skit.

 

Jag har gått hem ifrån dagens lektion, jag får ingenting gjort, och istället mår jag skit. Jag överväger att sova en stund. Fast det får mig inte att komma ifrån allting jag måste plugga. Det är bara ett helvete.