3 februari 2015

 
Jag somnade lycklig, jag sov lyckligt och jag vaknade minst lika lycklig.
 
Det känns som saker och ting börjar gå åt rätt håll nu. Äntligen. Eller kanske iallafall för en stund. Gårdagskvällen var trevlig, för att saker jag tvivlat på tidigare hände tillslut. Jag log på riktigt, och jag kanske gillar det här som är påväg att ske.
 
Min sovmorgon idag började bättre än någonsin även om jag inte fick sova ut ordentligen. Men det gjorde ingenting eftersom jag fick Casper till att somna i min famn förvånadsvärt lätt när jag satt i soffan. Jag tror precis att han lagade de allra trasigaste delarna i min kropp, och jag tror precis att han räddade hela min dag. Kanske var det han som gjorde att jag orkade gå till skolan, att det va han som gav mig kraften till att ställa mig upp och redovisa inför svenska klassen. Jag var så nervös, men läraren var nöjd, och tur var väl det när jag tog modet till att våga blotta min själ. Även om det kanske bara var för en rad eller två. Jag gjorde det. Jag redovisade en text som var personligare än alla andra som jag redovisat. Jävlar vad bra jag är.
 
Mina två mardrömsdagar för denna veckan är äntligen över.
Tack och lov för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0