Våran badrumsvåg har varit trasig i månader, och nu har mamma köpt en ny. Jag vet inte hur jag ska reagera, och kanske borde jag blunda när jag ser den, men jag ställde mig på den. Jag har gått upp flera kilo sen senast. Det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att jag äter mer än någon annan här i hemmet. Jag har så mycket komplex över min kropp, att oavsett vad jag gör så skulle jag aldrig bli nöjd. Jag kan träna som en idiot, jag kan äta nyttigt, eller bara skita i allt. Jag är aldrig nöjd. Mina armar blir rundare, benen blir bredare, och magen blir tjockare. Jag ser bara en massa fel, och jag ser ingenting vackert alls. Jag är rädd för att jag ska växa ur min balklänning, tänk om den inte kommer passa? Det är trots allt fem månader kvar tills jag ska bära den.

 

Måndagar är lika hemska som varje måndag, men idag har Elin räddat en del utav den. Vi har sett på annabelle, och jag trodde allvarligt att jag skulle dö. Jag skrek av rädsla och jag gömde mig bakom en kudde som jag samtidigt kramade om för att känna mig trygg. Jag tittade på filmen genom fingrarna och jag höll för öronen för att dämpa ljudet, det är så det ska va. Och ja, jag är alltid lika lättskrämd och uppjagad. Perfekt. 

 

Imorgon har jag sovmorgon, och jag hoppas få somna i tid och inte drunka i svett utav mardrömmar där jag själv alltid blir mördad på de mest brutalaste sätten som finns. Ugh.