....

 

Jag kommer inte fram till någonting, det är, som vanligt, total kortslutning i min hjärna. Men idag har jag faktiskt haft viljan till att försöka få saker gjorda, men det liksom hände aldrig. Mina ben ville inte resa upp min kropp, de vägrade att lyda hjärnans signaler. Så jag blev kvar sittandes, typ på samma plats under hela dan.

 

Ingenting känns längre värt att anstränga sig för när de största förväntningar rasar samman och inte ens får chansen till att förverkligas. Jag hatar inställda planer även om jag själv kan vara en sån som ställer in. Kanske är det orsaken till att jag sällan planerar in mina dagar, för att jag hatar att bli besviken och sårad. Jag föredrar oplanerade saker, sådant som bara sker utan förvarning. Överaskningar tillexempel, dom älskar jag. Det är nästan så att jag jag varje dag önska att alla människor som har en plats i mitt hjärta, bara befann sig utanför min dörr sent på kvällen, mitt på natten eller vilken jävla tid som helst på dygnet. Jag ser det som ett äventyr, för ja, jag älskar äventyr också. 

 

Nu ska jag sluta skriva här innan jag kastar datan i väggen.