Jag försöker ta vara på mina bättre dagar, jag försöker göra annat än att sitta instängd på ett rum. Så som att träffa Sara och Elin, så som att ta en roadtrip till våra små insjöar, så som att sitta och äta äcklig choklad men med gifflar till sin tröst. Sådana dagar föredrar jag och jag borde ha det så oftare. Det ända som styr är pengar, pengarna är mitt liv, men det är också det som jag har ont om. 

 

Det var en hel vecka sedan som jag senast träffade mina fina små vänner, egentligen är inte en vecka mer än bara sju dryga dagar, men eftersom jag har varit sjuk känns veckan som om att den har varit en månad lång. Tur är väl det att sinnet har fel, för annars vore det student nu. Det är fortfarande lika skrämmande det där ordet... student. 

 

Andas i en fyrkant.