Sätter ett kors i taket att jag kom ut idag. Däremot var det tungt att resa sig ur soffan, men kunde inte missa att träffa Elin. Min fina vän. jag har saknat henne. 

 

Vädret har varit lovande, ganska behagligt (åtta grader). Så vi beslutade oss för att ta en fotorunda genom stan. Vilket var mysigt, och vi har mer eller mindra kommit överens om att kameran ska hänga med oftare dit vi beger oss. Det är en utmaning som jag är redo att ta. En rolig sådan. Hur det sedan kommer gå, det är en annan historia. 

 

Efter en timmes gående frös fingrarna. Vi gick till Nockes café, där jag bjöd Elin på té och jag tog en kopp varm choklad. Instagramma skulle det också göras. Haha. Därefter småpratade vi mest om skolan, vilket är ett återkommande samtal flera gånger per dag. Ugh. Men även andra samtalsämnen kom till tals. Det var behövligt.

 

Hur mer ska jag sammanfatta denna söndag? Jag kan iallafall säga att jag önska att det vore söndag imorgon och inte idag.. Småtjurar lite över att jag har praktik imorgon. Det betyder att jag borde lyfta rumpan ifrån Elins säng och gå hem. Gå hem och duscha bland annat.. Fast jag vill verkligen inte... söndagsångesten.

 

"Du har ju iallafall klarat av två veckor av praktiken, nu har du ju bara tre kvar" - Elin 
Det ger mig ingen större motivation. 

 

Känner att praktiken inte ger mig någonting, mer än huvudvärk, ångest, oro och sömnlösa nätter. Jag är klarvaken tills jag ska gå upp.. då täcket genast åker över ansiktet som det brukar i hopp om att tiden på något mirakulöst sätt ska ticka åt andra hållet. Tyvärr händer detta aldrig. Vilket betyder att jag får släpa mig upp med ögonlock hängandes ner till mungiporna. (Okej, inte rikitigt..)

Jag har besegrat första dagen på praktiken även om det är knappt. All information ekade runt i mitt huvud samtidigt som jag oartigt fastnade med blicken. Personen som pratade med mig måste trott jag varit dum i huvudet när jag utan anledning slängde fram världens falskaste jätte leénde. Jag borde inte befinna mig på dessa ställen, för inom mig rusar paniken, och luften känns svårare att andas. Tunnelseendet kommer fram, och jag hör fortfarande ingenting. Bara hjärnspökenas krafsande på insidan av mitt huvud.

 

Jag behöver en paus. Höstlovet har varit välbehövligt men inte tillräckligt långt när jag mumlar för mig själv eller får ångesten att gå ut över andra. Jag gnyr som en tre åring, och hoppar omedvetandes upp och ner för att på något sätt lugna mig. Vet inte om det fungerar så bra.

 

Ikväll sitter jag i en lägenhet i Lidköping, hos min syster. Har nog inte verkat det minsta tacksam idag. Fast det är jag. Sitter just nu i min bäddsoffa och försöker skriva detta inlägg på deras surfplatta. Det tar sin tid och jag om någon borde verkligen sova. Alarmet är ställt på 05:50... ugh!!

 

Dax för mig att säga godnatt.

 

Fredag:

 

• Tandläkartid kl 8:20
• Tandläkaren sa god morgon, min hjärna tänkte ”en god jävla morgon på dig också”
• 8:50, hemma igen, önskade att jag aldrig gått upp
• Låg i sängen, åt frukost, såg på glee
• 14:00, tog ork till att göra iordning mig, dvs; platta håret, måla ögonbrynen, & kleta på mascara. Tokletade också efter kläder att bära, som slutade med jeans, svart linne och en hoodtröja som det brukar
• 15:45, syster hämtade upp mig och åkte hem till henne i Lidköping.
• Käkade pizza, åkte med till en främlings ställe, tillbaka till Lidköping, såg på idol, käka godis, tog bussen hem 21:35
• Duschade när jag kom hem,  satt vid datan, släkte lamporna strax efter midnatt.

 

Lördag:

 

• Alarm ringde 8:10
• Frukost 20 minuter senare
• Gjorde iordning mig strax efter, fick panik över att inte ha några ”finkläder”.
• Slängde på mig svarta jeans som var trasiga, sydde ihop hålet på sidan av vaden i all min stress.
• Bytte mellan två olika vinröda stickade tröjor, tog den som jag inte alls hade tänkt ha ifrån början.
• 10:30, påväg mot dopet, var sena, kom fram tio minuter innan när vi egentligen skulle vara där 20-15 minuter innan. Uppdrag: Bli fadder.

• En timmes gudstjänst, super varm, yr.
• Fortsättning skedde i en bygdegård, kom hem 16:50, längre tid än vad jag hade väntat.
• 17:15, gick till Elin med ingen ork i kroppen.. men ville verkligen inte vara hemma.
• Halvsatt upp hemma i deras soffa, vi såg på barnprogram.
• Senare under kvällen: åkte med Elin och hennes mamma och tände ljus på kyrkogården, det var fint. Köpte godis, kom hem som isbitar, försökte välja film att se.
• Gick hem strax innan tio.
• La mig i sängen, somnade tidigt till glee.

 

Idag, söndag, vaknade jag inte förän halv 11, jag är totalt hel slut i kroppen och imorgon börjar min första praktikdag som varar i fem veckor. Jag vill inte, vill inte, vill inte.

 

Mycket som måste göras idag, men ändå så lite och inget kommer hända. Måste börja på svenska inlämning som ska in imorgon, storstäda, packa, leta reda på saker som jag tror jag slängt men egentligen behöver, städa ännu mer. Allt jag vill göra är att sova, sova, sova, sova.

 .