17 augusti 2014



Jag går sönder på mitten, om inte mer. Trasig. Jag gråter inombords för att det är ingenting jag vågar släppa ut. Jag vill bara krama personen jag önska vore min, och aldrig släppa taget. Känna värme. Känna lycka. Jag har förstört allting. 

Annars, så har jag precis kommit hem till min säng efter detta känslo mässiga kaos som jag vet att jag inte kan göra någonting åt, för det är försent. 

Alkoholen inom mig börjar avta men jag är beredd på en redig bakfylla. Jag är inte värd en bättre söndag än så. Godnatt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0