1 juli 2014

Det susar i mitt huvud. Jag hör röster men inga ord. De låter som det kommer ifrån flera meters håll men å andra sidan är det som att de står mitt framför näsan på mig. Det är en tjock dimma, medans resten är ett eko. Jag mår illa, fast egentligen inte. Jag är bara trött. Jag anstränger mig för att hålla mina ögonlock öppna, jag tvingade iväg mig på ett kalas. Dumt gjort. Jag tvingade mig att jobba extra. Idiotiskt gjort. 

Jag längtar till allt och ingenting. Ibland vill jag ligga orörlig i min säng, fosterställning, och ibland vill jag springa flera mil, (typ). 

Jag orkar inte, orkar inte med dessa ordspyor,  standard mening, ni borde lärt er det nu. 

Allt suger. Livet suger. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0