De senaste dagarn har ångesten krigat mot mig sida vid sida. Jag har legat orörlig och orkeslös i min säng trots alla måsten som oftast handlar om att plugga. Städa är någonting jag också behöver göra men jag har valt att leva u en svinstia bara för att jag inte orkar. Hur fan blev allting såhär jobbigt? Jag har funderat på min framtid, det vill säga, mitt liv efter studenten. Vart ska jag jobba? Vart ska jag bo? Hur ska jag lyckas? Jag har inget intresse över att jobba som någonting längre, och jag vet inte hur jag ska klara ett självständigt liv utan körkort. Det är också ett problem jag hakat upp mig på och som jag hela tiden skjuter upp. Jag är fortfarande rädd. 

Men mitt i all verklighet och seriösa tankar har jag också tagit mig tiden till att  drömma mig bort till en annan världsdel, Australien. Jag vet inte varför, men jag skulle bara vilja fly dit för ett par månader, förbättra min engelska och lära känna nya människor och lära mig bo på en annan miljö. Fast, drömmar förblir drömmar av en anledning, likaså gäller nu. 

Back to reality. Mitt liv kretsar kring att ta körkort och klara skolan samtidigt som jag också inser att ungdomen flyger iväg från mig. Det känns som jag missar allt det roliga. Jag vill vara äventyrlig. 

Jag kommer aldrig få ihop mitt liv.