22 november

Jag var i Göteborg senast i Juli med Elin. Det var kul. Det var efterlängtat. Idag åkte vi dit för att återuppleva det härliga livet, jag hade hoppats på ett mirakel men allting föll bara samman. Jag försökte skaka av mig det under morgonen, att jag faktiskt äntligen skulle få åka till Göteborg igen, men jag låg tungt kvar på huvudkudden. När jag väl hade tagit mig iväh blev det lättare ju närmare jag kom mitt efterlängtade mål, jag klarade en timme på nordstan. Sen låg jag nertrampad och mörbultad. Det kändes iallafall så. Insåg att jag inte alls hade längtat efter staden, för det ända jag ser är en tjock mumlande folkdimma som tränger sig fram, det är lite utav störst först metoden. Jag kände mig liten. När jag väl hade placerat min rumpa på en sittplats ville jag inte röra mig en meter till. Uppförsbacke. Jag ville hem till min säng och jag ville skippa julen. Det vill jag dock fortfarande. 
 
fgvbhjjnkml,öä.Wertyu, så känner jag nu. 
 
--------
 
Imorgon gör jag mitt sista arbetspass på McDonalds. Jag hoppas att äntligen kunna slappna av. Men jag kommer sakna mina fina arbetskamrater. För de är verkligen helt underbara. Okej, fyra timmar. Sen är jag fri. Eller arbetslös. Vet inte om det är så mycket att hurra för. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0