Det har varit en berg och dal bana. Det har varit klassensdag. Det har varit en dag jag överlevt, även om jag var påväg att dö innan för mina väggar. 

Jag har aldrig blivit lyckligare  av att komma hem, när jag märker att mina favorit personer är på besök. För hade inte dom vart där hade jag uppenbarligen slängt mig i sängen och brustit ut i tårar. Fast istället för att göra det så har jag fått hålla om Casper, förstår fortfarande inte hur han varje gång lyckas laga min brustna själ. Tacksam är rätt ord. 

Imorgon är vi lediga ifrån skolan men jag känner verkligen för att sova just nu, men min kropp är tyvärr inte samarbetsvillig. 

Ugh.