Jag vill gråta. men inga tårar kommer. Jag vill skrika, men det är inget ljud som är tillräckligt högt. Jag vill springa, men benen orkar inte bära. Jag vill dö, men jag faller.

 

Vad gör man när det känns som man testat på livets alla prövningar. Jag faller handlöst mot marken igen, jag orkar inte längre resa mig upp.

 

Min söndag har tillbringat halvliggandes i soffa eller säng, med som vanligt alldeles för hög musik för mina öron. Tankarna har flugit fram och tillbaka. Jag har velat slå någon, men jag har låtit bli för mitt eget bästa. Jag är skoltrött, jobbtrött, trött på livet trött. Vem bestämde att jag skall behöva må så här?

 

----

 

Imorgon räknar jag med en lång dag i skolan, dvs om jag kommer upp i tid och orkar vara kvar till skolans slut. Fast det måste jag nästan. Jag behöver det. Även om jag önska att jag inte gjorde.

 

Klockan tickar iväg fort. Snart är det min tur att ta studenten.
Jag är inte redo.