Efter att ha vaknat upp helt omotiverad till att inte göra någonting idag, (både Elin och jag), bestämde vi oss efter många om och men att ändå åka till Göteborg. Det är en såndär spontangrej man kan göra en timme innan bussen går, och inte heller har någon aning om att en storm var på ingång.

 

Fantasiskt nog klarade vi oss förseningsfritt både hem och dit, dock kom vi inte undan med de skrikiga barnen som befann sig i samma vagn. MEN vi har ätit på andrum, som vi trodde vid vårt förra besök i Göteborg hade stängt ner, men det visade sig bara inte ha öppnat än för två matvrakar som oss. Jag har gått på myrorna (second handbutik) utan att ha klagat verbalt, fast kanske sa mitt kroppsspråk något annat (?). Jag har köpt jeans, därför att alla mina andra par konstigt nog alltid går sönder på samma ställe och blir icke lagningsbara. Jag har också köpt två bh-ar och en svart kofta som mer eller mindre tog emot tills jag upptäckte att jag hade mitt presentkort kvart i plånboken, så med 140 kronor billigare klev jag ut med ett studsande leende ur H&M butiken. 

 

Jag trivs mer och mer i Göteborg ju säkrare jag blir på gatorna, av att veta vart jag ska ta vägen. Folkdimman blir också tydligare och jag börjar se ansikten. Jag ser vilka som är turister, jag ser vilka som är stressade, jag ser vilka som kommer därifrån, och jag möter gemenskapen, likaså glädjen genom gatumusikanterna. Det börjar kännas som vilken stad som helst här runt trakterna. 

 

Och ja, just det ja. På tal om kanske något helt annat, men som ändå har med vår Göteborgstripp att göra så har Elin och jag kommit överens om en sak, "Det är gött å gå" vi ska skippa spårvagn och promenera genom stadens gator oftare och alltid ha vårat "motto" i huvudet med en bred västgötalands dialekt.