Då var vi här igen, jag pluggar inte fastän jag borde. Jag har prov imorgon och jag har inte ens haft tiden eller orken till att kolla igenom vad det är jag ens ska kunna. Jag har tid nu, men fortfarande inte orken. Jag är helt slutkörd. Önska att tiden kunde stanna för en stund, låta mig få andas, låta mig få göra allting jag vill göra när jag egentligen borde plugga. Sen kan tiden börja gå igen och då kanske jag tar mig orken och tiden till att plugga, för det behöver jag, alla behöver det. Kunskap är bra säger dom, till vadå undrar jag? Jag glömmer ändå allting lika fort så det tjänar ju ingenting till. 

 

----

 

Jag har kollat på innebandy idag, vilket som bara brukar hända en gång per halvår på eget initiativ. Men igår lovade jag väl min lillebror att faktiskt vara där och kolla, likaså mamma och pappa att jag skulle hänga med. "Okej då, att se på juniorer är väl kul" Det var inte så kul. Jag satt säkert och blinkade varje sekund, så jag missade väl halva matchen endast för den orsaken. På planen brevid, bakom den nerfällda väggen pågick en handbollsmatch, och jag insåg hur mycket jag saknade att vara en del utav någonting. Jag skulle så himla gärna vela stå på planen igen, men det är alldeles försent nu.