21 januari 2015

  
När någonting sticker ut från de vanliga dagarna blir jag glad. Att inte behöva ha samma rutiner, dvs vakna, gå till skolan, och åka hem. Idag har jag också varit på ett jobbmöte i två timmar, där jag hoppas kunna få bli förskolevikarie till sommaren, men det ända jag är rädd för nu är att något missförstånd har uppstått, att de tror att jag är äldre än vad jag egentligen är. Jag förstår inte varför jag oroar mig, för skulle det vara så, så är det ju bara att prata med dem, men det är just det, prata. Jag hatar det, även om jag öppnade munnen för den gruppen människor som också satt med på mötet. 
 
.....
 
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort när inte ens klockan hunnit passera tolv på dagen. Kanske var jag övertrött eller så är allting bara så förbannat roligt med personen som får mig att orka gå till skolan varje dag. Gudars, jag vek mig dubbelt för minsta lilla. 
 
- Jag älskar mina vänner mer än någonting annat.
 
Det är snart helg igen. Eller det är iallafall det som jag ser fram emot. Vi har planerat en tv-spelskväll igen, Elin, Sara och jag. Så skönt. Även om läxorna flåsar mig i nacken. 
 
.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0