Tillbaka blick på år 2014
Citerar mitt första inlägg på år 2014, "Det kryper i kroppen. Livet får mig att inte veta vart jag ska ta vägen. Istället ligger jag ihopkrupen i min säng och håller armarna runt mitt huvud. Jag blundar och försöker tänka mig bort." Januari, en hemsk månad, en månad jag aldrig vill tillbaka till, men ändå en månad som fick mig att sluta skada mig själv. Det borde vara en bra månad, men som den känslomässiga och övertänkande person jag var så blev det inte det.
-----
Februari månad tog livet av mig, efter bara två månaders arbete på McDonalds tog jag emot alla extra pass jag kunde få för att visa mig engagerad. Att jobba fyra, fem dar i veckan plus att gå i skolan fick mig att sladda av banan. Ingenting jag märkte då. Jag trodde jag hade fått flyt.
Mars blev årets vändpunkt, det var väntat men ändå så oväntat. Trodde inte jag skulle komma Casper så nära, och allt jag någonsin velat är att bli omtyckt av en bebis, ett litet barn. Inte bara för en dag, utan alla dagar. Jag känner mig lyckligt lottad. Bortsett från det, känner jag mig starkare till min syster och hennes sambo än någonsin.
"Sista gången som hon låg i mitt knä. Lätt som en fjäder och orkeslös till max. Hon var "bara" ett marsvin, men mer än så för mig. En liten ögonsten som fick en tonårings hjärta att bli fem år yngre" Min älskade Trixie, mitt första hudjur, den 23 april försvann hon ut ur mitt liv. Jag kan inte förstå att det redan har gått åtta månader.
Maj blev nog månaden då jag vågade sticka ut, hade samlat på mig mera självförtroende. "Jag har helt slutat bry mig om vad andra tycker om mig och kör numera bara på med min personlighet som Fredrika Åkervall. Jag vet att det finns de som uppskattar mig, och de som inte gör det, so be it. För jag är trött på att vara en "outsider"
Juni, studenternas månad men även min födelsedagsmånad, vad mer finns det att säga.
Elin och jag spenderade en utav juli kvällarna i Hällekis med musik, sång och fotografering tillsammans med hennes mamma. Det var nog den finaste kvällen på hela året, ja helt klart den bästa.
I augusti greppade jag och Elin våra resväskor och gav oss av till Berlin. Det var spännande, men jätte nervöst att komma till en stad man inte förstod språket och inte heller visste var man skulle. Ibland tackar jag lokalsinnet. Trots kortvisiten är det en resa som jag inte ångrar.
September var bara en go och härlig september månad, då jag kände att jag faktiskt levde. "Party like we're animals" är rubriken jag kommer ihåg i mitt huvud.
I oktober sa jag upp mig från McDonalds. Insåg att jag inte kunde fokusera längre, insåg att jag hade slitit för hårt och inte fått något för det. Det var nog bland de tuffaste besluten jag gjort, för jag trivdes verkligen där med vissa arbetskamrater, de gjorde de sämsta dagarna till de bästa. Vi var lite som en stor familj, vi delade glädje, rädsla och sorg. Trots allt så är jag ändå glad över att få ha varit en del av den familjen.
November invidges med en halloweenfest, och där efter tvivlade jag allt mer på mig själv ifall jag hade tagit rätt beslut angående uppsägningen. Och jag kan faktiskt inte svara på det nu heller, ångesten har minskat, men rastlösheten har ökat. Jag vet inte om jag vill bry mig mer.
December månad var igår och avslutades, som jag i tidigare inlägg skrev, på ett bra sätt. Alla julfiranden är över och jag kan äntligen pusta ut. Jag är redo för 2015.
Kommentarer
Trackback
