Jag har varit hos min syster och plutten sen i fredags och försökt njuta av tillvaron så mycket som möjligt. Jag lyckades blockera ångesten mer än vanligt och jag lät den inte hitta en väg att ta sig igenom. Så det har faktiskt varit en bra helg att det nästan var jobbigt att sätta sig på bussen hem därför att jag vet vad som skulle vänta då. Men jag har lyckats duscha iallafall, och vad mer kan jag begära? 

 

Imorgon åker jag till min nya praktikplats. Jag var där i fredags och pratade med min handledare och övrig personal, men nu så ska jag kämpa mig igenom fem kortare dagar denna veckan. Jag måste klara det här nu. Platsen är inte ny, inte personalen och inte alla vårdtagarna heller, jag har ju varit där under tidigare år. Kom igen nu! 

 

------ 

 

Jag väntas kunna få en fullärd praktik under dessa två veckor, iallafall så skulle de två veckorna som är kvar räcka för att jag ska klara av att få godkänt på mitt gymnasiearbete, och jag hoppas själv att jag ska slippa behöva ta igen praktiktid under skoltid. Skulle jag inte anses ha tillräckligt mycket erfarenhet så kommer jag få tid efter studenten att förbättra mig. Men det är det sista jag vill tänka på. Jag vill bara bli av med allting och lyckas ta mig igenom det här någorlunda levande. 

 

Glöm inte av att andas.