Det är väl ungefär lite såhär som jag ser ut nu för tiden. Inte med så mycket ork till att lägga tid på mitt utseende.Mina ögon dör ut, och likaså mitt leende. Men vem har sagt att man måste se modellsnygg ut när man inte mår hundra procent bra? 

 

Jag knuffas som vanligt omkull av hårda vindar eller återvänder till vad jag kallar helvetet när mina hinder blir för svåra. Jag blir tillsagd att bita ihop de sista månaderna innan skolan tar slut, men inte ens det klarar jag av. Jag har fått möjligheten till att få stöd och hjälp, att få en samtalskontakt, och att reda ut det ena med det andra, men jag accepterar inte hjälpen. Jag är inget "tycka synd om" objekt, jag blottar inte mina känslor öppet face to face, jag blottar endast mina känslor här på min blogg, det är det närmsta till att "öpnna upp mig" som jag kommer att komma, någonsin. 

 

..... 

 

Det har blivit fredag, men jag kan ändå inte slappna av. Mina tankar går på högvarv som om att jag hade miljoner saker att göra. Fast det kanske är så, jag borde ha högar uppradade med saker att göra med tanke på allt jag skjuter undan. Suck. Hjärnan har redan hoppat in och ställt in sig i ångestläge ända fram tills påsk.