Jag gör verkligen allt för att kunna hantera ångesten. Jag åker och bowlar trots att bussresorna är tunga. Jag försöker le, men när det ända jag känner är smärta så är det svårt. Jag vill märkas, på ett bra sätt. Jag vill ha kramar, för att det är fortfarande det ända som hjälper. Jag har fått helg, men jag kan inte njuta utav det. Jag vill känna mig normal, utan att behöva tänka på allt det här som får min värld att rasa. 

 

Jag är påväg hem i en buss fylld av människor. Jag gillar inte att sitta tätt inpå främlingar. Men jag har tyvärr inget annat val. Jag ska hem och lägga mig i sängen & troligtvis sitta uppe hela natten och spela Sims. Det är min andra metod att ta till när inga kramar finns i närheten. Därför att ibland är det kul att leva drömlivet men också motsatsen bland alla simmar. Livet har sina vändningar, även där. 

 

Jag orkar inte skriva mer, för nu är inte tårarna långt ifrån att brista ut. 

Höstlovet avslutades igår med en hallowenfest. Och det är väl ändå ett helt okej. Idag har jag legat hemma med söndagsångest om hur ogärna jag vill gå upp till skolan imorgon. Jag har sovit bort tre timmar mitt på ljusa dagen och inser nu att jag inte kommer lyckas somna inatt. Great..

Annars då, jag har öroninflammation som har pågått i en vecka. Min medicinering är slut och jag orka inte bry mig om att skriva ut och hämta nytt. För det är lite så jag fungerar just nu, jag orkar inte ta tag i sakerna. Jag orkar inte ens prioritera. Även om det är något jag gjorde i all hast när jag sa upp mig från jobbet. Jag behöver hitta min livsglöd igen. Hitta det som jag tycker är roligt. Just nu tar bara allting emot, för allting rasar samman så fort jag lämnar sängen. 

 

----

 

Dom senaste dagarna har jag sett filmer i repris och gömt mig under täcket. Jag tänker fortsätta med det lite till innan det är dax för att kämpa sig igenom en helt ny vecka. För längre i skrivandet än så här, kommer jag inte.

----

Just nu färdas jag i bussen påväg hem till Skara. Jag är kluven och min mage gör ont, bara för att få mig att känna mig liiite sämre. Jag hoppas på sömn inatt så att mina ögon slipper gå i kors. 

Jag gjorde det. Jag är numera uppsagd och om en månad lämnar jag stället. Jag är bara sju arbetspass ifrån, om än sju för många. 

 

 

Nej, nej, nej. Jag ska bort därifrån.
Mitt i allt mitt kaos har jag vågat göra något som lättar tyngden från mina axlar. Iallafall lite grann. Jag vet att det kommer bli tuffa arbetsdagar det sista, men för varje timme närmar jag mig att komma därifrån. På riktigt, jag är så glad. 

 

-----

 

Nu ska jag slänga ner lite småskräp i min väska, greppa busskortet och gå ut till bussen som ska föra mig till min syster. Detta kan bli en bra dag, det känner jag på mig. 

Det känns som min hjärna har slutat att existera, att en tom själ sitter kvar här på jorden. Allting kryper inom mig. Men huvudet det är fortfarande tomt och tungt. Jag vill intala mig själv att jag mår bra, men allting jag är, det är motsatsen till det. Jag kan inte fokusera. Jag kan inte sova. Jag vet inte vad det är jag tänker på men någonting är definitivt där. Jag "klättrar" nästan på väggarna när jag är hemma. Jag kan inte slappna av. Jag försöker distrahera mig själv med film, fast den skiter jag fullständigt i efter tio minuter. Jag kan inte plugga, för jag tappar koncentrationen lika mycker där.

Jag får fan panik.

 

Att äta har börjat äckla mig, jag vill inte att det ska göra det, för jag älskar egentligen mat. Men jag har fått börja tvinga i mig för att hålla mig på banan, hålla rutinerna. Jag gör ingenting annorlunda, men ändå så spårar allting ut. Hur? 

 

Allting tar emot, vägen till jobbet, till skolan, till kompisar, till affären, att gå ut över huvud taget. Det innebär alltid att göra så mycket. Att snöra på sig skorna, ta på sig jackan, frysa, bli andfådd, ta sig hem. De vardagliga sakerna har blivit jobbiga. Även de saker som jag tyckt varit kul. Idag har det varit tillräckligt anstängande att flytta sig från sängen till soffan och tillbaka. Vi pratar om knappt 8 meter totalt. 

 

Det är hopplöst att ligga vaken på nätterna, att känna av att det vi kallar för hjärnspöken har hittat tillbaka till mig. Ännu en gång, jag intalar mig själv att jag mår bra, ändå ligger jag i fosterställning, skakar, är rädd, och vet inte vad som händer med mig. 

 

......

 

På fredag ska jag säga upp mig ifrån jobbet. Hurra för det. 

 

Han har tagit stabila kliv in i mitt liv.

 

Alla helger som liknar desssa är helt underbara, att umgås, att va ute, att träffa människor, att ändå känna sig hyftas nöjd med livet. Jag är glad över att jag hängde med ut i lördags, jag var skeptiskt till om kroppen skulle tillåta mig, om jag skulle orka vara ute, men jag tilläts att roa mig. Det ända som var mindre rockigt var att jag jobbade 11-20 på söndagen, jag tog mig igenom det, med en aningen tröttare ögon än vanligt och ett mer segtänkt huvud. Det var helt klart värt det! 

 

Imorgon är jag ledig ifrån skolan, så jag tänkte hänga med min syster, mamma och farmor till vår grannstad Skövde för fika och lite shopping. Så därför blir detta ett random inlägg, för jag ska försöka sova nu så att jag kan börja med att ta mig upp ur sängen i tid. Förhoppningsvis. Försöka.

 

Godnatt.

kärlek.

 

En applåd till mig själv att jag tog mig till skolan idag. Men en lektion var alldeles för mycket begärt. Jag grät inombords, kämpade med att hålla tårarna inne. Lät dom forsa ner för mina kinder inne på toan. Försökte vara okej. Försökte prata med min skakiga röst, men bakom rösten trängde sig fortfarande tårarna fram. Jag vill inte må såhär. Jag vill inte fortsätta vara trasig längre. Det är inte kul. 

 

Jag inte visste om jag skulle bryta ihop i klassrummet eller strax utanför. Jag fortsätte påminna mig själv om att andas. Ett totalt vrak i ett hörn. Underlägsen. Svag. 

 

-----

 

Men det finns änglar här på jorden, dom som jag inte kan sluta vara tacksam för att ha som vänner för att de vet vad jag behöver. Att något så enkelt som en kram oftast är lösningen. Elin åkte till skolan endast för att kramas och få mig på fötter igen. Vad hade jag annars gjort? Resten av dagen har jag träffat Sara, för jag klarar inte av att vara ensam i det här tillståndet. Vi åkte till badhuset, pratade om mer och mindre allvarliga saker, det var längesen jag känt mig såpass avslappnad. Timmarna fortsatte och vi lagade mat, spelade data/tv-spel, åt fruktsallad och kollade på idol. Nu är jag hemma, och jag behöver lugna mina nerver. Imorgon ska jag jobba. Jag ska. Tre timmar klarar jag av. 

Allting är upp och ner, eller kanske ner och upp just nu, jag står iallafall inte stadigt. Jag vet inte vad någonting är längre. Tappat tidsuppfattning, tappat dygnsrytmen, tappat intresset, tappat modet, tappat mig själv. Denna gången så jävla grovt.  Vem är jag? Och vart är det som ni lovade skulle blir bra?

 

Jag undviker allt och alla. Sitter instägd på ett rum och önskar att tiden bara kunde stå stilla är min lösning. Eller att alla minnen, alla händelser, alltihopa bara kunde raderas. Att alla måsten försvann, alla krav. Jag orkar inte gå till skolan eller jobbet. Jag orkar inte träffa mina vänner, jag orkar inte prata med någon, jag orkar inte ens bry mig. 

 

Allting äcklar mig.

 

 Hade ingenting att göra inatt så satt och klippte på 2 månaders gamla videos, eztremt dålig kvalite (smutsig lins dessutom) och filmande.

Idag är det en kaos dag. Det vill säga, värre än alla andra dagar.

 

Jag är alltid trött, jag har insett det nu, för det är vad alla säger till mig. Jag sover helt okontrollerat, somnar när jag inte ska och är vaken när jag inte behöver. För varje dag som går snurrar jag fram i en suddig och stimmig värld där ingenting längre har någon mening för mig. Det gör ont att behöva tänka på varje andetag jag tar, att behöva anstänga mig för att ge min kropp syre, det känns som om någonting styper mig, att jag kvävs så fort jag försöker prata. Alla dessa panikångestattacker, det känns som att det bara går utför. Vecka för vecka, dag för dag. 

 

Jag kan inte koncentrera mig på skoluppgifter för istället går jag runt och oroar mig vad som skulle kunna vara för fel på mig. Jag orkar inte bli frånvarande sista året men jag klarar heller inte av att prestera. Jag är trött på att bara bli förstörd mer och mer, bit för bit. Jag är helt jävla hjälplös. 

 

Jävla skit.

 

Jag har gått hem ifrån dagens lektion, jag får ingenting gjort, och istället mår jag skit. Jag överväger att sova en stund. Fast det får mig inte att komma ifrån allting jag måste plugga. Det är bara ett helvete. 

Istället för att plugga. Och för att Elino sa till mig.

 

1. Namn? – Freddie
2. Exakt ålder? – 18 bast + 3 månader.
3. Vart bor du? – I Skara
4. Bor tillsammans med? - Mamma, pappa, två bröder och delar rum med ett udda marsvin.
5. Husdjur? – Som jag redan råkade nämna här ovan, ett marsvin vid namn Sally, hon är fyra år och lever nu mera ensam i sin bur sen min lilla Trixie dog.

9. Vilket år tar du studenten? – 2015, soon we will be there!
10. Något jobb? - Ja, på en varm snabbmatsresturang där jag springer runt 3-4 gånger i veckan vid sidan av mina studier.
11. När ska du sova ikväll? – Förhoppningsvis innan klockan hinner passera midnatt, så att jag kanske slipper att sova på lektionerna.
12. Duschat idag? – Nej, jag gjorde en ansträngande duschning igårkväll.
13. Kramat någon idag? – Nej, min kudde möjligtvis.
14. Pussat någon idag? – Nej.
15. Vad har du ätit? – En plågsam frukost, bestående av vaniljyoughurt och ett par äckliga flingor, eller så fanns bara inte aptiten där.
16. Dagens klädsel? – Ett par förstora mjukisbxor och t-shirt, + en filt hängandes över axlarna som hänger med mig vart jag än går.
17. Dagens smink? – Helt sminklös.

18. Dagens sötnos? – Låt mig få säga Sally.
19. Dagens roligaste? – Det har inte hänt något dugg roligt idag.
20. Har du många vänner? – Antalet spelar ingen roll, jag har tillräckligt med fina vänner som går att lita på. That's the point.
21. Vem kramade du senast? – Elin.
22. Hur många har varit otrogna MED dig? – Ingen.
23. Vem pratade du med i telefon senast? – Pappsen
24. Vem fick du senast sms ifrån och vad stod det? Syrran, som bjöd in mig att fira henne på fredag och undrade efter ett cheesecake recept. Muy interesante.

FAVORIT...

25. Film? – Allt för min syster.
26. Låt? – Please don't say you love me - Gabrielle Aplin


.

27. Mat? – Det kommer alltid att vara tacoos ♥
28. Dryck? – Jag är en vattenfantast. Nästintill det, apelsinfestis.
29. Stad? – Utan tvekan Göteborg, eller kungshamn/smögen. Jag gillar kusten luften.
30. Land? – Jag har alltid velat åka till England, eller USA.
31. Ämne i skolan? – Har haft svårt att hitta ett favoritämne. Alla ämnen tynger för mycket.
32. År? – Alltifrån 2012 fram tills nu. Gymnasietiden har varit händelserik.

SENASTE...

33. Personen du tänkte på? – Min syster.
34. Drickan du drack? – Räknas vatten? Annars kan det varit colan jag hällde i mig igårkväll efter jobbet.
35. Gången du spydde? – Som tur är, ett tag sen.
36. Gången du grät? – Förra veckan.
37. Pizzan du åt? – Någon pizza som jag delade tillsammans med Louise för nån vecka sen eller två.
38. Gången du var i göteborg? – Minns inte om jag åkte dit i somras, eller om jag jobbade för mycket. Annars bar det alldeles för länge sen.
39. Gången du var i stockholm? – Kan året varit 2010?
40. Gången du var hög? – Aldrig.
41. Personen som såg dig gråta? – Kan ha varit mamma, för att tårarna klarade jag inte av att hålla inne.


ANTINGEN ELLER:

42. Svart eller vitt? – Svart
43. Hund eller katt? – Hundar utan tvekan.
44. Ut och festa eller hemma och mysa? – Festar gärna! Men hemmakvällar är mysiga med rätt person.

45. Tv-spel eller datorspel? – Helt klart TV-spel.
46. Singel eller upptagen? – Vill gärna vara upptagen, men det har alltid varit en början på en ny berg och dalbana.. Så just nu singel.
47. Lunarstorm, helgon eller playahead? – Lunarstorm, 
48. Ragga eller bli uppraggad? – Det är fint att bli uppraggad, så länge det inte bli för överdrivet.
49. Big Brother eller Paradise Hotel? – Ärligttalat, har jag inte sett något utav dom.
50. Svart hår eller blondt? – Blondie.
51. Blåa ögon eller bruna? – Bruuunaaa.

52. Choklad eller lakrits? – Choklad.
53. Göteborg eller stockholm? – Göteborg 
54. Högerhänt eller vänsterhänt? – Höger
55. Coca-Cola eller Fanta? – Cola 
56. Pizza eller kebab? – Pizza
57. Randigt eller prickigt? – Randigt
58. Älska eller älskas? – Båda, but if I should choose, älskas.
59. Leva eller dö? – Leva. För att inte missa fina upplevelser.

ANTAL:

60. Personer du älskar? – Det är en del.
61. Personer du hatar? – Hatar är ett stakt ord. Men visst finns det några.
62. Personer som sagt jag älskar dig? – Inget jag räknat på. Men skönt att känna att man betyder något.
63. Personer som hatat dig? – Hmm.
64. Glassar du ätit på en dag? – Säkert en 3-4 stycken.
65. Festivaler du varit på/ska på detta året? – Tyvärr inte varit på några festivaler iår och blir nog inga heller.
66. Gånger du haft minnesluckor? – Vet inte. Det händer lite då och då.
67. Piercingar har du? – Har bara tre stycken i öronen, funderar på att utöka det med två till.
68. Personer du saknar just nu? – Ett par stycken.
69. Gånger ditt hjärta brustit? – Flera gånger.

VEM:

70. Vill du kyssa nu? – Egentligen en, men ändå inte.
71. Ska du träffa imorgon? – Klassen.
72. Sjöng du senast för? – Louise?
73. Hade du senast en MSN-konversation med? – Hahah, om jag ändå skulle minnas det.
74. Spelade du tv-spel med senast? – Kennybenny.
75. Vill du ta med på en romantisk resa nu? – Ett par nära vänner och bara ha det het jävla awesome.
76. Vill du kasta en sten i huvudet på – Idioten som en gång kastade en sten i huvudet på mig.
77. Förtjänar att dö? – Vill inte vara så rak på sak.
78. Vill du sova brevid inatt? – En gosig kille.

VAD:

79. Gör dig glad? – Mina fina vänner.
80. Gör dig ledsen? – Att bli sårad.
81. Vad vill du helst göra nu? Åka iväg till ett ställe som får mig att tänka på annat än skolan.

85. Längtar du till? – Att ta studenten och flytta hemifrån.
86. Tycker du om dina betyg? – Acceptabla.
87. Ångrar du i ditt liv? – Att jag litat på alldeled för många människor.
88. Är det bästa som har hänt dig? – Det finns många bra stunder som hänt mig. Och jag låter det påminna mig varje dag.
89. Varför gjorde du detta? – För att Elino utmanade mig.

Ta mig bort från overkligheten.

Ta mig bort från mina tankar.

 

Jag har överlevt en muntlig redovisning, att plugga, och att lämna Skara (om så bara till grannstaden). Det är nästan uppenbart att ett bombnedslag gör sig redo. Och det var sant. Jag flydde fältet, slängde mig upp ur soffan hos min syster och satte mig på bussen påväg hem inom tio minuter. I nästa stund satt jag i min säng, ensam. Vad fan hände?

 

Jag skakade av okontrollbarhet. Levde jag i en dröm? Jag vet fortfarande inte. Men nu har jag redan glömt händelseförloppet. Även om jag grubblade över det för bara någon minut sedan. Jag är rädd.

 

----

 

Imorgon har jag namnsdag. Det är ingenting märkvärdigt med det. Jag funderar på att tillbringa fredagskvällen hemma hos min syster som jag blivit erbjuden, för att ta igen den tiden som jag gick miste om ikväll. Och för att jag behöver det. Det går inte sitta hemma, det går bara inte.

 

Det har varit en berg och dal bana. Det har varit klassensdag. Det har varit en dag jag överlevt, även om jag var påväg att dö innan för mina väggar. 

Jag har aldrig blivit lyckligare  av att komma hem, när jag märker att mina favorit personer är på besök. För hade inte dom vart där hade jag uppenbarligen slängt mig i sängen och brustit ut i tårar. Fast istället för att göra det så har jag fått hålla om Casper, förstår fortfarande inte hur han varje gång lyckas laga min brustna själ. Tacksam är rätt ord. 

Imorgon är vi lediga ifrån skolan men jag känner verkligen för att sova just nu, men min kropp är tyvärr inte samarbetsvillig. 

Ugh.

Jag försöker gå vidare, försöker lämna det förflutna. Delar utav mig rivs hela tiden isär som egentligen ska hålla mig hel. Tänk om jag inte hade varit så självisk, så självupptagen. Tänk om jag verkligen hade försökt. Hade vi fortfarande haft kontakt då? Eller hade jag ändå suttit här övergiven och ensam, eller var det så enkelt, att det var mig det var fel på?

 

 

Det gör ont att se dig gå vidare medans jag fortfarande står och trampar i samma grop. Hur går man vidare från något som hela tiden upprepas? Jag klarar det inte.

 

....

 

Jag förstår inte hur det kan kännas så lätt.

 

Idag är jag ledig ifrån skolan. Det är "studiedag". En dag jag borde ta till vara på. Men gör jag det? Nej. Istället längtar jag till något helt overkligt.. Igår blev allting för mycket. Jag tog mig bort från verkligheten genom att somna i en minut eller två på lektionen. Hade panikångest bara någon timme innan jobbstart, världens sötaste hundvalp botade mig. Jag lever.